Mina hjärtproblem

Igår måndag, blev jag uppringd av hjärtkirurgen Nils-Erik Nielsen som ska operera mig senast i september. Han var trevlig och ägnade lång tid åt att förklara min situation och hur de skulle behandla mig.

Efter sjukhuset i Västerviks nonchalans begärde jag en second opinion. Västervik gjorde en undersökning av mitt hjärta en fredag för några månader sedan, de bedömde det så allvarligt att jag endast fick transporteras på bår. Fick inte komma hem över helgen, skickades till Kalmar för kärlröntgen, där gick de in i hjärtat och konstaterade att det var så igengrott att det inte gick att göra någon balongvidgning.

Läkaren sade att det här får nog Linköping ta hand om. Väl tillbaka i Västervik fick jag höra att jag dessutom hade nedsatt njurfunktion, järnbrist och vad jag inte tidigare kände till även diabetes. Jag fick åka hem med ytterligare medicin mot diabetes. De tänkte väl, bättre att vi skickar hem gubben så han får dö, då slipper vi den belastningen.

Jag skrev ner några rader hur de skulle bli av med mig vid det förväntade dödsfallet. Det var några dagar före påsk och jag tillbringade hela påsken utan en enda Coca Cola. När min ordinarie läkare fick höra att jag fått prognosen diabetes, sa hon att det har du inte alls för då skulle jag sett det vid ditt besök i vinteras! Hon tog nya prov och kunde inte hitta ett enda spår av diabetes. Medicineringen jag fått togs bort eftersom den har en skadlig effekt på njurarna som redan har nedsatt funktion. Dessutom fanns det ingen som helst dokumentation på att Västervik hade tagit något diabetesprov på mig!? Och detta av sossarna styrt landsting! Jag åkte då direkt till ICA och inhandlade ett flak Coca Cola!

Träffade en bekant vars dotter är gift med en hjärtspecialist i Lund. Min bekante vän hade frågat honom om det inte fanns något att göra åt gubben i Vimmerby. Jodå, jag skulle begära en så kallad second opinion och fråga om de hade tagit hänsyn till den nya metoden att rensa kranskärl, som kallas CTO- metoden. Linköping och Lund är de bästa sjukhusen i Sverige vad gäller hjärt och kärlsjukdomar fick jag höra.

Tillbaka till Kirurgen Nils-Erik Nielsen, han berättade att jag senast i september skulle kallas till Linköping för ett ingrepp där de ska försöka reparera min trasiga hjärtklaff med två klämmor för att täta klaffen. Han sade också att de specialister som hade deltagit i läkarekonferensen beträffande mig avrådde från den nya CTO- metoden, det medför allt för stora risker när hjärtat ser ut som mitt gör, kranskärlen är tunna och sköra och kan lätt brista. Ingen kirurg skulle heller gå in och öppna bröstkorgen för att byta den läckande klaffen, en skada på kranskärlen skulle lätt kunna uppstå.

Nu kommer jag att få inställa mig i Linköping en dag före ingreppet. Ingreppet kommer att ske med mig nedsövd eftersom de ska köra ner en slang med kamera i luftstrupen och det har jag erfarenhet av sedan jag för en dryg vecka sedan genomgick en undersökning. Denna gång kommer jag att ligga på rygg och operationen kan ta närmare fyra timmar, det skulle jag aldrig klara i vaket tillstånd och det tackar jag särskilt för.

De räknar med att gå in i ljumsken, vidare upp genom kroppspulsådern med en fiberledning, söka sig in i hjärtat och klämma ihop den läckande klaffen. Hur de kan få med sig både verktyg, kamera och reservdelar kan jag inte förstå.

Efter några dagar på universitetssjukhuset kommer jag att få åka hem igen. Jag ser fram emot detta. Alltid intressant att prata med yrkesfolk, som vet vad de talar om. I Västervik verkade de inte veta vad det handlade om.
/J-O

20140813-003046.jpg

Hojsemester dag 8

Hojsemester dag 8
När jag gick till sängs i går kväll kände jag mig fruktansvärt trött, jag märker att min kondition har avtagit betydligt sedan förra årets tysklandsresa på hoj. Hade bestämt att åka tidigt för att undvika den varmaste delen av dagen, när jag vaknade var klockan 09.47, oj då.

Det blev en snabb frukost och en guidad tur runt Meg,s fantastiska Tegeludde. Vi satt och tittade på några fiskgusar som Meg kunde locka in så att de flög rakt över oss några varv, fantastisk! Meg föreslog att vi skulle besöka ett fikaställe invid Kronobergs Slottsruin, där vi inmundigade varsin välsmakande våffla med vispgrädde och sylt.

20140725-221333.jpg

20140725-221402.jpg

Klockan blev över ett innan jag kom iväg, drog norrut, efter någon timma tog jag en bensträckare, kroppen värkte, hade glömt ta mina piller i går kväll. Kom hem till Sjundhult, kastade av mc- kläderna, hoppade i bilen, hämtade Sollan på Granebo. Aj ajaj! Hon var blåslagen efter tre fall, ramlat ur både säng och rullstol, handleden svullen. Nu får jag dåligt samvete igen, hon måste vaktas 24 timmar på dygnet och det har de inte personal till trotts larmknappen hon bär på armen, den använder hon inte ändå, varför!

Sollan och jag fortsatte till Figeholm, där Hanne Nilsen bor och driver sin kennel med yorkshireterrier. Jag parkerade på gatan utanför och får se att en liten vovve kommer ut på trappan, det var Bella, men jag kände inte genast igen henne eftersom hon var nyklippt, kände hon möjligen igen ljudet av husses bil, hon såg lite undrande ut. Men oj, vilken fart det blev när jag kallade på henne, hon hoppade upp i famnen och vilka pussar jag fick, sen tittade hon mot bilen, kunde också matte vara där? jodå, ett skutt så var hon i mattes famn och lika många pussar delades ut. Hon började nog bli trött hon också. Att busa med 14 småhundar under 8 dagar har nog tagit på krafterna. Bella sov i bilen hela hemresan.

20140725-221809.jpg

20140725-221825.jpg

20140725-221851.jpg

Nu var den semesterresan ett minne blott! Kanske var det själva resan som var målet! Dryga 2000 kilometer blev turen?
/J-O