Kåseri en måndagskväll 160620

Sitter på min ljugarbänk och tänker tillbaka. Några bruna fjärilar uppför någon form av parningsdans över stenmuren vid den gamla kyrkvägen till Frödinge, som numera är min gräsmatta mellan stenmuren och min bostad som en gång varit ett brännvinsbränneri, det är flera grupper av dessa fjärilar, upp till fyra fjärilar verkar slåss om honornas gunst. 

Jag kan inget om fjärilar, känner inte till deras parningsrutiner, tror min FB- vän Göran Waldeck i Virserum kan mera om dessa djur, han lär ha en av Sveriges största samlingar och odlingar av fjärilar, han lär ha mer än 50 000 i sin samling.Kyrkvägen till Frödinge gick över våra marker men det är mycket länge sedan, långt innan jag ens var påtänkt. Påtänkt var jag nog aldrig, det var nog med min födsel som med mitt yrkesval, det bara blev så.

Jag satt och tänkte på vad mycket tragedi och vad mycket tårar det lär ha fälts här när alla likvagnar drog förbi på väg till kyrkan i Frödinge, som ligger ca 10 km bort i öster. Jag bor i Frödinge sockens västligaste utpost. Numera är nog Frödinge mest känt för sina populära ostkakor. När jag var barn kunde man inte köpa ostkakor i affären, min mor gjorde dem själv, lika så julosten ystade hon. 

På morgonen ringde Ove Fundin från Tranås och ville att vi skulle ta en tur med motorcyklarna, tyvärr kunde jag inte eftersom vår hårt engagerade son just denna dag lovat hjälpa mig utrymma min butik som på grund av olyckliga omständigheter stått outhyrd ett drygt år.  Jag kommer över sa Ove så kan vi ta en kafferast på bakfickan och fika. Så skedde, efter någon timma kom Ove på sin blänkande, svarta BMW, vi tog en fralla, kaffe för mig och te för Ove, han är nog en mer renlevnadsmänniska än jag! 

Ove Fundin still going strong 

Ove skulle varit med vårt motorcykelgäng på onsdag kväll men fick besked när han kom till Sverige förra onsdagen att hans äldre syster var dålig, han kom lagom för att ta farväl, hon avled klockan två samma natt och ska begravas redan nu på torsdag. Livet har sin gång.

Jag har haft resterna av vårt bohag i butiken efter min flytt till Sjundhult och Sollans flytt till hemmet. Nu ska det mesta bort, sonen Joacim får ta vad han vill ha, Erikshjälpen får det mesta, vad jag själv vill ha vet jag inte vad jag ska göra av. 

Min gode vän, kosovoalbanen, ringde och ville låna min skottkärra, som jag fick av min storebror när jag fyllde 50 år. Min vän hade med sig fyra extra ramar till vår gemensamma bikupa, som står på den magnifika stenmuren vid den gamla kyrkvägen. Kvällen före skulle vi kolla kupan och upptäckte att fem av ramarna var helt fyllda med fin honung och den 6,e var mer än halvfull. Detta efter mindre än en månad. Nu fyllde vi på med flera ramar, vi har nu 10 ramar i kupan. 

Bror, min granne och hyresgäst, som också ingår i bikupekonsortiet kom över när vi bärgade honungsskörden, det blev rena feststämningen. Jag tuggade på bikakorna vilket jag inte gjort sedan jag var barn, oj vad det var gott, blev som tuggummi i munnen när honungen svalts. 

Bikupan

Gästerna har lämnat, var och en till sitt, själv är jag åter på ljugarbänken. Högt uppe i luften ser jag ett flygplan passera Sjundhult, kollade i min mobiltelefon på ”Flightradar24”, ser att den var på väg mot Shanghai. Från söder kommer Brüssel Airlines på väg mot Stockholm, troligen med överbetalda och undersysselsatta goddadspiltar, som väl ska hem och fira midsommar i god tid. Sjundhult är en populär passage mellan de olika världsmetropolerna!

Bella ligger som vanligt i mitt knä, hon fick en tablett mot fästingar för en dryg vecka sedan, därefter vägrar hon äta sin egen mat, endast det jag ger henne av min egen mat duger, hon är pigg men mycket ängslig stryker sig efter mina ben och gnäller, nästan gråter, vill helst att jag bär henne i famnen.

Ringde veterinären idag, han tyckte vi skulle avvakta, vatten dricker hon, det är viktigt men en gråtande hund är som att ha ett gråtande barn, man blir orolig. Det är nu mer än en vecka sedan hon åt sin mat. 

Nu börjar det bli kyligt, ser att råbocken och geten har funnit varandra inne på grannkäringens åker, det är nog en spirande romans på gång där också. Mellan råbockarna menar jag, inte grannkäringen.

Kommer ihåg en gång för några år sedan när jag i soluppgången den 16 augusti satt uppe i mitt jakttorn vid Svartgölen, jag iakttog en get, som inte var skjutbar, efter en stund dyker det även upp en råbock det blev en yster dans och de närmade sig min utsiktsplats, det slutade med att de parade sig endast några meter från mig. Inte kunde jag skjuta den bocken denna premiärmorgon när de hade så trevligt. Efter en stund lade sig bocken att vila, geten stod en stund och såg besviket på honom innan hon valde att lämna scenen.

Ska nu gå in och grilla flintasteken jag köpte till sista minutenpris på ICA. Det ska bli gott! 

Antikrundan kåseri 160608

Onsdag kväll, mc-tur med Antikrundan. Efter en gråkall, regnig och kulen dag sprack himlen upp och vi, några trogna, endast fyra till antalet träffades vid st1- macken på Prästgårdsgatan. Manfallet var stort, några med giltigt förfall, några trodde nog inte på vädret, vi körde norr ut
redan vid Vännebjörke var himlen klarblå. Vi passerade Hallersrum intill Djursdala och ankom till Annas Café i Horn, en trevlig mötesplats för motorintresserade. Där blev det sedvanlig räkmacka med kaffe.    Där parkerade jag bredvid mina tonårs favoritbil, en röd MG TF Cabriolet i vad jag bedömde ”mintkondition”. 

   Redan som 15- åring bestämde jag mig för att ”en sådan ska jag ha när jag fyller 18”, den skulle vara röd med svarta skärmar. Nu blev det inte så, det blev en MG- Twin Cam i samma röda färg, också det numera en klassiker som man inte längre har råd att köpa.

   Med åren har det blivit många sportbilar av skilda fabrikat, just nu har jag ingen. En tvåsitsig Morgan Cab står fortfarande på önskelistan men den dagen får jag nog inte uppleva! 

   Återresan gick på småvägar i södra Östergötland och norra Småland, vilka fantastiska landskap att färdas i en sommarkväll som denna. Det blev inte så många mil denna kväll, knappt tio. 

   Kvällen förflöt på vår upphöjda altan med utsikt över dammens fågelliv, intressant nu är att följa de två kanadagässen som troget vaktar sina två ungar.

   Minst två kullar med gräsänder har nedkommit med ungar verkar vara närmare tio i den ena kullen. Tyvärr brukar de flesta av gräsändernas ungar försvinna, tror att det är de stora malarna i dammen som passar på att få ett skrovmål mat! 

MG TF Cab och BMW K1200LT