Den 8,e maj


Har idag genomlevt ytterligare en 8,de maj. Ett datum som jag inte ser fram emot, idag är det 27 år sedan vår Berch 99 Airliner med registrering SE-IZO havererade under inflygning till Osksrshamns flygplats med ett fatalt resultat. Alla 16 ombord omkom, denna dag som då var lika vacker som idag.

Natten som följde låg jag vaken och försökte tänka in hur de 16 drabbade familjerna hade det. Det var en mardröm som jag aldrig kommer över. Att jag inte då var världens populäraste man fick jag lära mig leva med.

Men jag kommer också ihåg en kram som jag fick av en ca 15 årig tjej som mist sin mamma. Jag tror det var på årsdagen efter haveriet då det var arrangerat en träff på haveriplatsen.

Jag brukar besöka platsen för nedslaget när jag har vägarna förbi, idag tog jag med Mig Bella och åkte dit. I år blev jag ensam där klockan 09.41, som var tiden för haveriet. Där brukar finnas blommor men inte idag, denna vackra söndagsmorgon! Jag satt där på en sten någon timma i mina högst egna tankar.På

Jag körde in till Oskarshamn, tänkte besöka någon kyrka men de verkade alla stängda av olika anledningar. Svenska kyrkan var kanske öppen men den är lite för högtidlig för mig med sina mässor och vita långskjortor på prästerna.


Besökte i stället min mellanbrors grav som jag vattnade, blommorna verkade törstiga. Han blev 76 år, nu är jag ifatt honom.

På en närliggande grav stod namnet Gurli Lindmark, hon dog för massor av år sedan, blev ca 90 år. När jag var barn var jag på juniorläger varje sommar, ofta på Öland. Då var alltid tant Gurli matmor och hon tog hand om mig på ett sätt jag aldrig glömmer. Jag vattnade även hennes blommor.

Körde hemåt via Hultsfred men där verkade flygklubben helt övergiven.

Det blev några timmar hos Sollan, vi kunde sitta ute i solskenet, hon tyckte det var skönt.

8,de maj har ändå något positivt med sig, det var just den dagen år 1982 som vi några entusiaster träffades på Slottet i Bjärka Säby och bildade MAF- Sweden (Mission Aviation Fellowship), alltså missionsflyget, det var en dag som på ett sätt förändrade mitt liv, det gav mig möjlighet att besöka och även flyga i några av världens allra fattigaste länder och se och få inblick i människors liv i slum och förnedring.

Svenska MAF har fått rädda många liv, massor av liv. Kanske ändå är den åttonde maj inte enbart en olycksdag!

Kåseri över en oplanerad förmiddagstur på motorcykel med Ove Fundin 160422

  
Idag steg Bella och jag upp kl sju, stekte ett ägg och lite fläsk, därtill en tallrik filmjölk med müsli. Bella lät sig väl smaka.   Tänkte använda förmiddagen till lite byråtjänst, kändes tungt, jag valde soffan och Bella placerade sig på min mage, vi somnade om medan tv,n gick med den nu oändliga följetången om miljöpartiets interna problem.

   Helt plötsligt ringer telefonen, Ove Fundin har kommit till Sverige och var åksugen. ”Ska vi ta en tur, vädret är ju toppen”. Jag behövde inte så lång beslutstid, vi bestämde att träffas på Kafé Columbia i Kisa kl 10.30.

   Grannen Bror tog hand om Bella och jag gav mig iväg, startade upp hojen och tankade. Det visade sig att jag redan kört den 300 km och det gick i exakt 15 liter bensin. En halvliter per mil är ok på en så pass stor motorcykel.

   Fem i halv elva parkerade jag bakom Oves svarta BMW R1200RT utanför Kafé Columbia i Kisa. Det blev gott kaffe och en fralla. 

   Vi gick upp på andra våningen och besåg utvandrarnas museum, konstaterade att vi borde haft ytterligare några timmar att få en riktig överblick, finns anledning att återkomma.

   Därefter drog vi vidare i riktning mot Rimforsa men tog av och körde gamla Linköpingsvägen utefter Åsundens västra strand via Håkantorp och vidare genom Rimforsa. Här kände man de fantastiska dofterna av vår, avverkat timmer och doften av kogödsel, ja det luktar faktiskt riktigt gott, det är dofter man går miste om när man färdas med automobil.

   Nu gick färden vidare på fantastiska vägar söder ut på Åsundens nordöstra sida, vilka vyer, Ove bad mig sakta farten, han ville få tid att njuta av utsikten, han var liksom jag helt betagen.

   Temperaturen varierade mellan +8 och +10 grader, helt acceptabelt när man har värme i säten och handtag.

   Vi kom fram till Horn där vi tog en påtår på Annas Kafé. Vi körde ut via Blomsfors och skildes vid vägskälet till 34,an. Ove åkte hem till Tranås och jag till Vimmerby för att sitta några timmar hos Sollan. Hon vilar mest, har svårt att få fram vad hon vill säga.

   Verkligheten ger sig åter till känna efter en fin förmiddagsupplevelse.

   Drygt 160 välbehagliga km blev avverkade denna dag!  

    
 

På MAF- Swedens årsmöte på Malmens militära Flygskola 160415

Har idag varit på Malmen där vi haft MAF- Swedens årsmöte med efterföljande samkväm för oss som varit med från begynnelsen.    Samkvämet hölls på Flygets Hus, F3’s gamla officersmäss. Flera av oss berättade om uppstarten av programmet i Bangladesh. 

Alltid roligt att träffa gamla bekanta och dela gamla minnen. Det blev en heldag i hjälpflygets tecken.

  Den här bilden togs vid den allra första träffen den 8/5 1982 på Bjärka Säbys Slott då vi beslöt att bilda Föreningen För Missionsflyg, sedermera namnändrat till MAF- Sweden.

Flera av de som var med på bilden fanns med idag, några finns inte längre ibland oss.

  Gamle kompisen Eugen Arvidsson till vänster i bild med min släkting Stig Holmström i mitten och jag själv på högerflanken. 
Eugen och jag flög en gång en Cessna 206 från Nordamerika över Karibiska havet, Bahamas, Kuba till Jamaica. Vidare via Colombia över Amazonas djungler till Bolivia i Sydamerika, en spännande och äventyrlig resa utefter den kända knarksmugglingsrutten. Tror det var år 1991.

  Eugen och Stig i glatt samspråk
  Stig Holmdtröm med Jan Bergdal i bakgrunden, Jan med ett mångårigt förflutet i Bangladesh och Stig med ett förflutet som den förste av Saabs provflygare som flög premiärturen med JAS Gripen.

  Lars-Erik Wallhagen studerar cockpit på en Saab SK60.
  Flygläraren Nordlander visade runt och höll ett intressant föredrag om den militära flygskolan på Malmen. Jan Widmark i bakgrunden.