Kvällens motorcykeltur 160824

Idag onsdag var jag en stund på Boulbanan vid Källängsparken. Därefter var Bella och jag närmare tre timmar hos Sollan, vädret var strålande med en temperatur på 25C-grader. Jag tog henne med i sin rullstol på vår dagliga promenad runt anläggningen för äldreboende.
Sollan bor på Borghaga, som ligger i sydöstra delen av byggnaden, när vi passerade Vimarhaga, som är den nordvästra delen ser jag att min gamle kompis och under många år anställde flygtekniker Kjell Engström sitter och solar sig där. 

 Kjell är där på avlastning 14 dagar och hemma 14 dagar. Han lider av ganska långt framskriden Parkinson-sjukdom. 

 År 1991 gjorde Kjell och jag tillsammans en leveransflygning från Hultsfred till Dodoma i Tanzania. Vi korsade Alperna, Medelhavet och vi passerade genom hela Saharaöknen. 

Sollan och jag har under många år haft en tät kontakt med Kjell och hans fantastiska fru Ann-Katrin. Vi satt och samtalade en stund och helt plötsligt dyker en annan gammal kompis upp, Hasse Månsson. 

Hasse har med god marginal passerat sina 80 år och behövde hjälp med att ta sig fram och sätta sig i en stol hos oss.

I höst blir det 60 år sedan Hasse Månsson övertalade mig att börja köra endurotävlingar. Året var 1956, jag var 16 år, vi tränade varje vecka genom att köra på skogsstigar och moras. Hasse var rutinerad Criss och enduroåkare. För mig började det med att köra Ostkustloppet, som gick i Oskarshamn, tävlingen gick i mörker, jag kommer ihåg att det var kallt och is på vattenpölarna, jag hade tidningar innanför skinnjackan för att hålla kölden borta. Om jag minns rätt vann Hasse och jag kom på 3,e plats. Året därpå vann jag min första seger där. Det blev för min del 8 aktiva år med tävlingar på både två- och fyrhjuliga fordon. 

Därefter följde tävlingar med segel- och motorflygplan men det är en annan historia.

Det är beklämmande att se dessa förr så livskraftiga och aktiva människor sitta där på hemmet och ständigt vara i behov av andras hjälp.

16 hojar, 15 gubbar och en tjej

På eftermiddagen var vi ute med den så kallade ”Antikrundan”, vi var 16 motorcyklar som på mindre vägar körde via Nossen, Tuna, Vena, Silverdalen och Lönneberga till Spillhammarsbadet utanför Mariannelund där vi åt den sedvanliga räkmackan. 

Det blev årets rekord med så många hojar, en yngre tjej var också med, kanske namnet Antikrundan inte helt stämmer längre. Det blev en tur på ca 100 km. 


Samvaro vid Spillhammaren 

Kåseri en fredagskväll 160819

Det är fredagskväll, jag sitter på min altan, som jag kallar för komandobryggan eftersom den ligger på andra våningen i vårt gamla brännvinsbränneri, tillika min bostad.

Komandobryggan på Bränneriet

   Jag börjar vänja mig vid ensamheten efter ett drygt år i denna bostad. Jag inser att jag inte behöver mer utrymme inför min tilltagande ålderdom. Vi har tidigare haft både villa, 


Mitt föräldrahem

alldeles för stor men bebos numera av min son med familj, vi hade sommarstuga på Öland på flera hundra kvadratmeter. Jag trivs dock bra med livet som hemmansägare och torpare.

Klinta Köpingsvik på Öland

Från min altan ser jag att rönnen som växer i en hög stubbe från ett gammalt körsbärsträd, som står intill den gamla kyrkvägen till Frödinge.    

Rönnen med vår enda bikupa

Ser också att den vackra hasselbusken börjar få höstfärg efter sommarens torka.
Den magnifika hasselbusken

Besöker Sollan minst två timmar varje dag, vi kan inte längre samtala med varandra men jag upplever att hon uppskattar mina besök. Jag sitter och håller henne i handen och tar ut henne på en promenad i rullstolen om vädret är bra.

   Det är ganska deprimerande att besöka henne och se de övriga patienterna, som sällan får besök av sina nära och kära, vissa är mycket svaga.

   Min far sa alltid att det är lättare för en mor att ta hand om tio barn än för tio barn att ta hand om sin mor. Så är det nog!

   Veckan har varit intressant, i måndags kom Margaretha och Eugen Arvidsson och hälsade på Sollan, hon blev så glad, det är vänner som vi haft i många år. Vi har besökt dem i Bolivia där Eugen lagt mer än 25 år som missionsflygare och gjort fantastiska insatser, Margaretha var svensk vicekonsul i Bolivia. Jag har varit med på en hel del av Eugens flygningar i Andernas berg där vi landat på pister på mer än 4000 meters höjd. Vi var också med Margareta och besökte en svensk som satt i ett fängelse. 

   Eugen och jag har tillsammans gjort en ferryflygning med en Cessna 206, från Buffalaområdet i norra USA till Bolivia via Florida, Bahamas, Kuba, Jamaica, Columbia och Amazonas ljungler till Cochabamba i Bolivia. Det blev en mycket äventyrlig flygning, som jag nog inte vill göra om men som gav erfarenheter som jag tidigare inte upplevt. 

Eugen med sin gamla Indian

Nu sitter jag här i min ensamhet och studerar viltlivet. Nyss startade mina två kanadagäss med sin enda kvarvarande unge från vår damm. Honan har ruvat på sina ägg medan hanen troget har vaktat henne. Senaste veckan har de flygtränat sin enda unge. De hade två från början men jag såg en stor örn dök ner mot dem en kväll, såg inte vad som hände men troligen fick den ena ungen släppa till livet

   En råbock har sitt revir runt vår damm och besöker oss varje kväll, även denna kväll.   Tidigare passerade en get med tre kid. Nu ligger bocken och vilar mellan kräftdammen och mig. Den viftar med huvudet för att hålla flugorna borta. Bella känner av den och morrar. Jag försöker att få henne tyst men det är inte lätt. Hon gillar inte rådjurens närvaro. 

Råbocken inspekterar sitt revir

   Förr kunde jag skjuta dem men det går inte längre, de tillhör liksom familjen. Det blir inte någon rökt rådjursskinka på julbordet i år.

   I onsdags var jag med mc- gubbarna på ”Antikrundan” till Långsjön där SMC hade sin årliga motorcykelträff med korvgrillning, vi var endast fem cyklar från vårt gäng och totalt var det endast 14 besökare. Regnet stod som spön i backen. Normalt brukar det komma flera hundra motorcyklar.

   I morgon åker Bella och jag till Ränneslätt i Eksjö på den årliga flygträffen ”IV Fritz von Flaxen”, som brukar vara intressant. Det är nu fjärde året vi samlas där. Bella och jag brukar övernatta i klubbstugan, som står just på den plats där den tragiska baltutlämningen skedde en gång i tiden.    

En afich från ett tidigare ”Fritz von Flaxen”

   I måndags åkte de sex polackerna hem och en familj från Holland hyrde vår stuga, de åkte hem idag och avlöstes av en familj från Tyskland. Sjundhult är internationellt! 

Stugan som vi hyr ut

Jag avslutade kvällen med en grillad, välsmakande kycklingklubba. 

   Ha en god fortsättning på natten! /J-O