Flygfoto 140123

IMG_2341.PNG
Fotofirma säljer “Hemliga” bilder!
Så löd rubriken i en Norrlandstidning i slutet av sextiotalet.
Åren 1968 och 1969 var jag baserad några sommarmånader i Luleå och Kiruna med min Tvåsitsiga Piper Colt. Med mig hade jag en flygfotograf, i detta fall Sture Åsberg från Mariannelund.

Anledningen var att försvarsstaben hade släppt flygförbudet bland annat utefter gränsen mellan Sverige och Finland. Där öppnade sig då en ny marknad för flygfotografering av villor och bondgårdar. Vi blev ombedda att så snart löven sprack ut skulle vi vara på plats och plåta av området. Området var förutom några öar mellan Luleå och Haparanda vidare utefter Torneälven upp till Karesuando i norr. Vi tillbringade några härliga men jobbiga sommarmånader där uppe. Vissa dagar var vi i luften upp till nio timmar om dagen.

Fotografen och jag var aldrig klädda i uniform, det var däremot försäljarna som åkte runt och sålde bilderna. Det imponerade på ortsbefolkningen, att de förmodligen aldrig suttit i ett flygplan var en annan sak. ;-)

Kommer ihåg att Sollan och Joacim var med vissa perioder. Vid ett besök på Haparanda camping bestämde sig Jocke för att slänga blöjan och sen kom det aldrig på flera blöjor. Vill minas att han var ca två och ett halvt år. Vi bodde i husvagn.

Vid den tiden var vårt land fotograferat från luften i flera omgångar, men Tornedalen hade aldrig fotograferats på grund av militära själ. Försäljarna och vår uppdragsgivare tjänade med all säkerhet bra med pengar. Vi som flög hade normala arvoden.

Vid ett tillfälle låg Sture Åsberg och jag baserade i Karlstad och plåtade utefter norska gränsen vid Arvika. Under tiden Sture bytte film i Hasselbladaren roade jag mig med att flyga i gränsgatan mellan Norge och Sverige. I princip en vinge i varje land.

När vi landade för lunchpaus i Karlstad stod ett gäng hemliga poliser från Säpo på flygplatsen och undrade vad vi höll på med. Sture hade glömt papperet från försvarsstaben hemma och kunde inte bevisa att han hade tillstånd för flygfotografering, jag däremot hade mitt företags lågflygtillstånd med ombord. Vi hade tillstånd ner till 50 meter över terrängen. Då gick vi fria från klädstrecken. Säpo- gubbarna tog med sig Sture, som satt i förhör under några timmar. Jag fick vara kvar på flygfältet men hade ingen möjlighet att kontakta honom. Att sedan Sture blev polis resten av sitt yrkesverksamma liv är en annan historia.

Jag flög för Aerofoto i Vetlanda som fotograf 2 år och sedermera som pilot ytterligare i 7 år, det var en spännande och kul tid när man fick se vårt land från Smygehuk i söder till Karesuando i norr. De första åren flög vi Auster Mk-V sedan Piper Colt och ibland Cessna 172. Den senare var lite klumpig att törna runt med på låg höjd.

IMG_2344-0.PNG

Ölanda flygplats 141227

IMG_2253.JPG
Några dagar före jul efter min 75- årsdag fick jag ett brev på posten, det innehöll en bok med titeln “ÖLANDA minnen kring en flygplats”. Avsändare var Bengt Eklund från Öland. Jag känner nog inte Bengt Eklund, kanske om vi får se varandra men tack ändå, tacket omfattar även flygklubben på Ölanda Grankullavik!

Om vi ska ta mitt engagemang på Ölanda från början så hade jag med mitt relativt nystartade flygföretag Holmström Flyg, genom kontakter med Harald Ericksson och dåvarande kommunstyrelsen i Löttorp, som då var egen kommun fått tillstånd att bedriva rundflyg på Grankullaviks flygplats, bör ha varit sommaren 1969.

IMG_2267.JPG
Jag hade tryckt upp affischer och tillverkat skyltar, som skulle sättas upp på Norra Öland. Jag hade fått låna min Storebror Bengts Storebrobåt en Solö i mahogny, för att frakta ut reklam materialet från Oskarshamn där båten låg. Min mellanbror Carl-Eric följde med. Vi hade en solig och fin resa över Kalmar sund, passerade Blå Jungfrun i medsjö. Vi styrde in i Grankullaviken alldeles i närheten av fyren Långe Erik på nordligaste Öland. Där på bryggan stod den gamle krögaren Harald Ericksson. Vi blev inbjudna till en fin måltid på hans restaurang och han tog hand om reklamen, som han lovat placera ut.

Hemresan blev jobbig i motsjö och ökande vindstyrka men framåt kvällen gled vi in i Oskarshamns hamn igen. Rundflygsäsongen gick väl lagom runt ekonomiskt. Några större pengar blev det inte över, kommer inte ihåg. Det viktiga på den tiden var att man fick flyga utan att betala.

IMG_0319.PNG
Året därpå 1970 hade jag tillsammans med flygplatschefen på Borglanda, tillika de kungligas körskollärare Åke Pettersson, samt långtradarchauffören Putte Wallin köpt den gula Cessnan SE-CYN för 20 000 kronor. Med den började vi flyga rundflyg på Borglanda, alldeles intill Borgholms slottsruin. Där blev det mera pengar, ibland flög vi med tre flygplan och hade ändå timslånga köer. Vi gjorde nog ett antal gästspel på Grankulla senare under åren men det blev aldrig någon succé. Jag flög inte så ofta själv däruppe eftersom hustrun och jag bodde i en husvagn på Borglanda. Jag kom ibland upp oanmäld till Ölanda, konstaterade flera gånger att där inte var någon pilot på plats, motorn kunde vara varm men det stod inget noterat i loggboken, bränsleförbrukningen var onormalt hög. Vid ett tillfälle satt det en för mig helt okänd pilot i kärran och flög rundflyg. Kommer ihåg att jag stängde ner och tog nyckeln till flygplanet med mig därifrån.

Jag gjorde en del taxiflygningar från Grankulla, bland annat en jag särskilt kommer ihåg, det var om jag minns rätt en brorson till den kände flygpionjären Kurt Björkvall. Jag flög honom och hans hustru vid flera tillfällen från Grankulla till Bromma. En gång hade jag den motorsvaga Cherokee 140, SE-FAA. Björkvall och hans hustru hade hela sommarens bagage med sig plus en stor säck ved. Jag var lite bekymrad för starten men beslöt ändå att starta med denna överlast. Banan var kort men jag kom i luften, konstaterade att jag inte kunde fortsätta rakt fram men hittade en glesning mellan tallarna till höger, som jag tog mig igenom och kunde fortsätta till Bromma. Inget att rekommendera men det är nu preskriberat nu och min blogg heter ju “En flygares bekännelser”. ;-)

IMG_2254.JPG
Tiden med Hasse Thelin
I boken nämns en för mig okänd direktör Holmström, som tydligen flög någon form av linjetaxi mellan Ölanda och Bromma. Jag titulerade mig aldrig för direktör, jag var ju ensam i bolaget på den tiden, visserligen med en del löskefolk tidsanställa däremot. När mitt företag togs över av en, som jag ansåg mycket ohederlig konkursförvaltare från Kalmar var antalet anställda däremot uppe i drygt ett hundra. Gamar dök upp från de mest otänkbara håll och Holmstroem Airs saga var all efter efter 30 aktiva år.

En pilot som tydligen var anställd av min namne var den färgstarke Hasse Thelin. När jag år 1967 var klar med min flyglärarutbildning i Linköping blev jag kontaktad av denne Hasse Thelin, som då drev ett mindre flygbolag i Sundsvall. Han hade tre Cessnor 140, 172 och en Cessna 185, den senare på flottörer, som han själv flög från en bas han hade uppe i Tärnaby.

Det kom på min lott att ansvara för flygskolan i Sundsvall där jag flög så mycket jag bara orkade, bland annat flög jag för Sveriges Television under högertrafikomläggningen. Kommer ihåg att jag mitt natten gjorde en flygning från Luleå till Kemi i Finland för att hämta film, som tagits vid gränsstationen vid Haparanda/Torneå. Det blev en mörkerflygning VFR med en molnbas på 400 fot. Jag fick vara med i tv- studion hela natten, det var intressant på den tiden. När jag fram på morgonkvisten kom upp på mitt hotellrum slog jag på radion och fick höra att ett mindre flygplan havererat öster om Hultsfred med 5 personer ombord, alla var döda. Det blev en tung morgon tills jag fick veta att det inte var ett av de plan som var baserade hemma på Hultsfredsfältet. Denna flygning till Kemi var den första utrikesflygningen jag utförde, det var en ny upplevelse för mig.

Gjorde ytterligare en intressant flygning, en långnavigation med tre elever. Sundsvall, Bodö, Trondheim, Sundsvall. Det var en fantastisk resa som tog en hel söndag i anspråk.

Den sommaren som Sollan och jag tillbringade i Sundsvall tillsammans med Hasse Thelin och Bernt Ölmeborg, som också var flyglärare men baserad i Långsele var en mycket lärorik tid. Bland alla andra äventyr utbildade jag en av Polarvagnens två grundare Håkan Wallin för mörkerbehörighet. Håkan omkom tragiskt under en mörkerflygning norr om Sundsvall där man fann honom och hans två passagerare först efter ca 6 månader. Därefter blev det lag på nödsändande i alla svenskregistrerade flygplan. Flera år senare sökte jag upp haveriplatsen till fots för en minnesstund. Ja den sommaren kunde jag nog skriva en hel bok om.

Jag försökte också utbilda den kände konstnären Bengt Lindström på hans Tiger Moth, men fick aldrig tid att göra den inflygningen klar. Han ville jag skulle komma ner till honom i Njurunda, där han hade sin ateljé. Så skulle jag få en tavla. Det blev dock inte av eftersom jag inte tyckte om hans tavlor.

När jag nu för en vecka sedan uppvaktade en av mina brorsöner fick jag se att väggarna där var nästan tapetserade av Bengt Lindströms tavlor. Hade genom åren flera möten med denne Bengt Lindström, bland annat tillbringade vi en midsommarvecka tillsammans i Reykjavik, men det är en annan historia.

IMG_2255.JPG
Dan Sutter
Flera namn i boken väckte minnen till liv, Dan Sutter nämns i boken, Dan blev något av en idol för mig när jag var ung och grön som pilot. Han var baserad i Hultsfred och flög fotoflygningar därifrån med en KZ-3. Sutter var en trevlig bekantskap.

IMG_2277.PNG
Jag blev sedermera själv flygfotograf under några säsonger och avancerade till pilot på Aerofoto i Vetlandas Auster Mk 5.

IMG_0635.PNG
När jag köpt mitt första flygplan, en PA22 Piper Colt flög jag också för Aerofoto som pilot, inhyrd av Aerofoto på kontrakt. Vi flygfotograferade villor och bondgårdar från Ystad i söder till Karesuando i norr, men det är också en annan historia. Sju säsonger varade dessa äventyr.

IMG_2258.JPG
Ett minne från 1962 växte åter till minne. Det var flygdag på Ölanda, jag tror inte att jag då fått ut mitt A- certifikat eftersom vi några grabbar åkte bil till evenemanget, har för mig att vi bodde i tält. Jag kommer ihåg att nu bortgångne Hasse Hedenberg flög från Hultsfred med klubbens Tiger Moth SE-CHH. Jag kommer väl ihåg när en Miles Gemmini sjönk ihop under intaxning och vilket arbete det blev att åter få den på hjulen så att den kunde flyga hem igen. Föraren hade enligt boken tagit fel på klaff- och landställsreglaget. Ja sånt kan hända. Kommer ihåg att Dan Sutter var med vid flygdagens festligheter.

IMG_2259.JPG
Ett kapitel i boken handlar om Holmström Flyg med undertecknad och nu bortgångne musikkaptenen Birger Nielsen på bild. Tittar man noga ser man att Birger har en Brightling Navitimer på armen. Kommer ihåg att Birger och jag köpte var sin av Ulf Wiberg för 395 kronor stycket. Min sålde jag till en elev för 200 kronor. Efter några år köpte jag en ny vid ett besök i Geneve, då fick jag betala 1100 svenska kronor och tyckte det var ett ohemult pris. Efter några år renoverade jag den för drygt 11 000 kr, sen gav jag den som present till vår son när han fyllde 45 år. Ungefär samtidigt såldes en exakt lika dan för 50 000 kronor, 1100 kr kanske ändå inte var så ohemult. Har nu en tredje som jag nyligen renoverat vid fabriken för 6 000 tusen kronor, den kom tillbaka i mint kondition, jag nänns inte ta den på mig, planerar att sälja den.

IMG_2262.JPG

IMG_2264.JPG
Per-Olof Boman omnämns också i boken. Pelle och jag gick flyglärarutbildningen samtidigt på Saabfältet i Linköping. Likaså nämns Gunnar Haglund, han var också med på samma flyglärarutbildning i Linköping, han var senare även med Karl-Gustav von Rosen och krigade med MFI Junior i Biafra. Gunnar var en gudabegåvad pilot, väldigt speciell men en trevlig bekantskap som även han slutat sina dagar.

IMG_2261.JPG
Roy Idensjö med dåvarande hustru Berit och sonen Kent fanns också med på bild i boken. Roys MFI råkade jag kvadda på marken under ishalka på Hultsfreds Flygplats. Då var det en snopen flyglärare som steg ur efter en våldsam resa med fullagas bland snövallar och parkerade bilar, men det tillhör det förträngda.

Berit jobbade hos mig som biljettförsäljare och allt i allo på Borglanda under många år och sonen Kent började sin flygarbana hos mig och har nu avslutat den som kapten i SAS. Kent och jag gjorde en tuff ferry flygning tillsammans under svåra vinterförhållanden från Kansas till Sverige med en Beechkraft Baron utan ferrytankar, tror det var år 1977.

IMG_2265.JPG
Sen kommer gamle kämpen Thure Lind, också han från Vimmerby. Han omkom tragiskt natten till midsommaraftonen år 1968. Innan han drog iväg på sin ödesdigra färd till Anderstorp varnade jag honom för att en front skulle passera under natten, själv hade jag tänkt flyga tur och retur till Torslanda den kvällen men avstod. Ture var inte den som direkt lyssnade på en yngre pilot som mig.

Jag var med på begravningen. Tre kistor sänktes samtidigt bredvid varandra. Mina föräldrar ligger begravda i samma rad på kyrkogården i Vimmerby. Det lär väl även bli min slutdestination så småningom.

IMG_2276.PNG
Ture körde midgetracer i sin ungdom. Denna raserbil övertog jag så småningom men den försvann mystiskt från min hangar, en hangar, som jag övertog från Thures dödsbo och fortfarande äger. För närvarande är den hyresledig på Hultsfreds Flygplats.

Sonen Rune, som är med på bilden i boken har även gjort karriär inom flyget men gick i pension när Saab lade ner sin direktionsflygavdelning. Rune var med mig på en del taxiflygningar, han började sin flygarbana hos mig som rundflygpilot på Borglanda samt på isbelagda sjöar i Småland.

Nu är det bäst att sluta innan jag blir för långrandig, det är alltid svårt att sluta när det ena minnet efter det andra poppar upp.

Min blog har sedan starten den sista augusti förra året, 2013 haft besök av 9 094 unika besökare med 28 790 visningar och från inte mindre än 93 olika länder, synd att man inte kan se vilka alla Ni är som intresserar Er för denne gamle reliks bekännelser.

Nu vill jag önska alla mina läsare på Facebook och följare på bloggen ett mycket Gott Nytt År!
Därtill ett stort tack till Ölanda flygklubb och Bengt Eklund för boken jag fick på min 75- årsdag, det har varit intressant läsning?
Mvh J-O