Flyghistorikern och vännen Stig Kernell är död

20140413-004141.jpg
Fick idag det tråkiga beskedet att gamle vännen och flyghistorikern Stig Kernell inte längre är ibland oss. stig blev 92 år.

Jag träffade Stig första gång på 60- talet när jag flög rundflyg på Skobovikens is, en vik av sjön Sommen, något norr om Tranås. Stig kom ner och pratade. Jag blev hembjuden till deras hem.

Han följde med till Hultsfred, hyrde vår Cessna 172 och tog den tillbaka igen. Sedan träffades vi ofta.

När han just hade fyllt 60 år och gått i pension erbjöd jag honom att hänga med till Florida. Där var vi några dagar och besökte bland annat Disney Word, där tog han bl a en hel rulle med foto på enbart feta amerikanare, en bildserie som vi haft mycket roligt av. I Vero Beach hämtade vi en fabriksny Seneca, som vi flög hem till Hultsfred.

Vi landade på Washington Dulles flygplats och hälsade på en ambassadtjänsteman med fru, som var bekanta med Stig. Vi blev guidade i staden, besökte det stora flygmuséet där samt platsen där då ganska nyligen en stor passagerarkärra dramatiskt kvaddat i vattnet.

Vi fortsatte via Goose Bay i Labrador och Island till Hultsfred, fem bränslefat hade vi i kabinen för att slippa så många mellanlandningar. Stig spelade in ett radioprogram under resan, som sedan sändes på diverse radiostationer i vårt land. Kommer ihåg att Stig kåserade över varför landet som var vitt kallades för Grönland och landet som var grönt kallades för Island, en typisk frågeställning för Stig.

Jag anlitade honom flera gånger som föredragshållare i både Hultsfreds och Vimmerbys Rotaryklubbar där jag varit och är medlem. Han var populär att lyssna till med sin härliga humor.

Senast jag träffade honom var i hans hem någon vecka efter invigningen av Ove Fundins staty, som står på torget i Tranås, det var i augusti 2012 om jag inte minns helt fel. Det var tillsammans med Ove och hans fru Iljanna, några flygkändisar som Öyvind Pedersen, Lasse Eggeling, Ola Sjöstedt. Vi var på en motorcykeltur och stannade till hemma hos Stig. Vi blev bjudna på kaffe och Stig visade sitt fantastiska bibliotek. Inte ens bastun var användbar på grund av bokhyllor. Där fanns mer att läsa om mitt eget företag än vad jag själv har sparat. Jag fick alltid hjälp av honom att komplettera mitt bibliotek när det var någon bok jag saknade.

Kommer ihåg hur Stig då berättade om Amaltheamannen Anton Nilsson, som blev dömd till döden efter att applicerat en bomb på utsidan av ett förläggningsfartyg i Skåne, varvid en man dog och flera skadades. Dödsstraffet blev dock förvandlat till fängelse. Denne man blev sedermera pilot i Ryssland och förmodligen därför nära bekant med Stig.

Tryck på webbadressen nedan för att se hans märkliga dödsannons:
/J-O

http://www.expressen.se/nyheter/historien-bakom-stigs-ovantade-dodsannons/

20140413-004311.jpg

20140413-004342.jpg

20140413-004410.jpg

20140413-004439.jpg

20140413-004458.jpg

20140413-004519.jpg

Bilderna föreställer personerna som är nämnda i texten. Stig Kernell, Öyvind Pedersen, Ola Sjöstedt, Lasse Eggeling samt Iljona och Ove Fundin.

MAF- Danmarks 25- årsjubileum Del 3

20140412-001114.jpg
Resan till MAF-DK’ 25- årsjubileum i Odense
Efter söndagsmorgonens trivsamma och intressanta frukost tillsammans med MAF- Englands grundare Stuart King 92, var frågan vart jag skulle fortsätta min minisemester. Regnet hade upphört och solen började titta fram. Bestämde mig för att att ta en tur ner mot södra Fyn, som jag nog aldrig besökt tidigare.

Tog en promenad i tunneln under järnvägsstationen till en jätteplan, där jag fått tips om att det var fri parkering, vad får jag se! Jo, min lilla gulliga MG- Cab, stod där genomblöt och såg allmänt ledsen ut, därtill beklädd med en förnedrande gul klisterlapp, som talade om att jag skulle betala in 650 danska kronor i parkeringsböter inom fem dagar. Det stod endast två bilar på hela denna stora uppställningsplats, så det är klart att det var viktigt för danskarna att få in dessa kronor från en intet ont anande svensk. Helt blåst på första nattens hotellrum och nu detta.

Min princip har egentligen sedan årtionde varit att så snabbt som möjligt passera Danmark, utan att övernatta, tanka eller spendera något. Brukar räkna fingrarna när jag hälsat på en dansk affärsman. Märkligt nog finns det mycket trevligt folk där också och hittar man rätt krog, kan man få mycket god mat i landet, men då får man också betala så det svider i plånboken.

Förtretad körde jag ut ur Odense på sydlig kurs och tänkte tillbaka på alla trevliga resor på 60- talet, som jag gjorde som säkerhetspilot åt Werner Sörensen i hans Cessna 177 Cardinal. Odense var Werners födelsestad och han hade massor av ungdomsvänner och en del svägerskor, som skulle besökas på diverse 50- årsdagar och liknande. Alltid lika trevligt att komma dit.

På Beldringe flygplats gjorde jag mitt livs enda segelflygstart med vinch, det var en ny upplevelse. Så gjorde man förr i världen, numera bogseras det alltid efter ett motorflygplan.

På Beldringe, som är Odenses flygplats har jag spenderat flera hundra tusen kronor på omlackering av våra flygplan. Kommer särskilt ihåg en landning där när jag tillsammans med Bengt Grafström och Sievert Andersson landade efter ordinarie stängningstid i landningsminima. Vi kom över Atlanten från Albany i staten New York, jag hade köpt guvernörens Beech King Air 100 med en exklusiv text på taket “THE STATE OF NEW YORK”. Maskinens lackering var för övrigt inte vacker och i behov av ny lack.

Vi hade förbeställt tid för en snabblackering, problemet var att vi inte hade något landningskort över flygplatsen, men jag hade ganska gott minne av fyrarnas frekvens, banans riktning, ca 240 grader och ungefärlig elevation, något över havsnivån.

Där fanns en VOR- samt en ytterfyr, ILS’ens frekvens fick vi söka oss fram till och fick bekräftad via morsesignalen. Vi kunde ju inte ropa upp och fråga om allt detta, det hade verkat för oproffsigt! Landningen gick bra och vi fick taxa direkt in i en hangar. Det rådde dimma och ösregn. Hade tur och fick lift med Sterlings Caravell över till CPH där vi kunde åka vidare med vår egen flyglinje till Linköping. Det nyinköpta flygplanet var avsett för just den linjen, som vi flög med tre dubbelturer per dag under sex år för SAAB i Linköping.

Nu har jag visst flummat ur, jag kom så småningom ner till ett färjeläge där en färja just skulle gå till Sönderborg på Jylland. Jag körde direkt ombord, nu rådde dimma och regn, började fundera på vad jag höll på med, nyligen utskriven från Kalmar sjukhus där de varit inne och rotat i mina kranskärl, endast för att konstatera att de var obotligt igengrodda. Kunde ju lika gärna kört hemåt igen när nu vädret var så dåligt för att njuta av en premiärtur i en öppen cabriolet.

Jag kom över till Sönderborg, där har jag också många minnen från. Hade en del flygningar dit förr i världen. Jag körde över till flygplatsen, som såg ganska övergiven ut denna söndagsförmiddag.

Vid en resa som SAS bjöd på till Thailand, Singapore och Bankock 1994. Träffade jag bland övriga Nordens flygdirektörer Hans-Ingolfs Nielssen, från Cimber Air, en av sönerna till gamle Ingolf. Detta ledde till att vi efter långa förhandlingar leasade en ATR-42 med 50 stolar, som vi satte in i trafiken mellan Arvidsjaur, Storuman och Stockholm/Arlanda. Två dubbelturer per dag. Jag träffade gamle Ingolf några gånger, det var en gemytlig dansk, som var ganska sjuklig på slutet. Kommer ihåg att jag straxt före hans död frågade sonen hur han mådde och fick svaret: “Han har så ont, så när han blinkar med ögonen får han ont långt bak i nacken”. Ja då är det ju inte så lätt att driva flygbolag och leva.

Jag gick på en av de bättre tekniska kurserna på flygplantypen som jag någonsin gått, simulatorutbildningen däremot fick jag åka till Finnair i Helsingfors och göra.

Jaha, vad gör jag nu, Sönderborg är en ganska tråkig håla, regnet fortfar att ösa ner. Jag rullar på och hamnar i Flensburg, kör ner till hamnen och tar in på Ibis, ett billigt hotell med dålig internetuppkoppling. Vilade några timmar. Frågade om en bra krog med god mat. Jodå, om jag gick vidare 450 meter skulle jag hitta Hansens Brauerei. Startade promenaden i lätt duggregn och slutade den i ösregn.

Restaurangen var samtidigt ett bryggerimuseum med trevlig inredning och mycket trevlig personal. Jag hängde av mig en dyblöt jacka och beställde den bästa ungerska gulaschsoppa jag någonsin ätit, den var köttig och mäktig. Efter hand fick jag in min Schweinhaxe, den var nog lite torr och inte den kokta varianten jag föredrar, den heter Eisbein und Sauerkraut. Jag orkade endast igenom halva portionen, det är nog första gången jag missat att äta upp helt. Resan tillbaka till hotellet fick bli med en taxi. Jag ville inte utsätta mig för ytterligare en promenad, hjärtat mår inte bra av flera så långa och regnkalla promenader.

Ligger på hotellet och funderar över livet, Sollan på avlastning, normalt skulle hon varit med. Avlastning, från vad? Mina tankar går inte att avlasta, de finns där, 58 års bekantskap sitter ganska djupt. Bestämmer mig för att köra närmsta vägen hem under tisdagen, det blir en vecka efter förra hemkomsten från sjukhuset.

På morgonen besöker jag Citti Gross köper några spanska lufttorkade korvar och får se att de även säljer min hemstads Åbro Cider. Den har jag aldrig provat, provsmakar och köper ett flak. Det är ju helknäppt. Här går långtradare från Vimmerby till Tyskland med öl och läsk. Hundratals bilar kör samma väg och fraktar det tillbaka igen. En märklig spritpolitik. Tror dessa ständiga smuggelresor skull avta helt om Sverige sänkte spritskatten något, så pass att det inte längre lönade sig med dessa resor. Då skulle säkert systembolagets lönsamma försäljning öka, samtidigt som spritkonsumtionen totalt skulle minska.

Jag avstod till min stora sorg från mina normala inköp av Coca Cola, en dryck, som jag mått så väl av men som inte lär vara bra för en nyupptäckt åldersdiabetes. Hjärtproblem, försämrad njurfunktion, järnbrist, åldersdiabetes och ledgångsreumatism, nu är det bara tandvärk som fattas. Mitt uppe i tankarna ringer min vän tandläkaren Pär, Olle i Björkhagas måg och säger att jag inte kan komma till honom på fredag, han skulle dra ut en tand, som jag väntat på sedan december då han tog livet av nerven. Nu hade han fått reumatism i sin handled och kunde inte dra ut tänder längre. Han frågade om han fick lämna över mig till en kollega och det går ju bra bara jag slipper vänta ytterligare fyra månader.

Jag knallade på upp mot Kolding, får ofta stanna, denna nya urindrivande medicin de tvingar i mig åsamkar ständiga stopp på bensinmackar och i värsta fall buskar utefter vägen. Passerar Fyn och Stora Beltbron där det är så dimmigt att man inte ens ser vajermasterna.

Hade bestämt mig för att någonstans få avsmaka en dansk hackeböf. Närmade mig Öresundsbron och får se en skyllt med texten “Köge Havn”. Där bör man kunna finna en hackeböf. Där hittade jag “Restuaration Skipperkruen”. Avnjuter hackebiffen och drar vidare mot Öresundsbron. Hade tänkt tanka i Höör där OK brukar haltandets billigaste bensin, men inte, medan jag varit borta hade bensinpriset stigit med över 50 öre. Det är inte lätt att vara Smålänning i dessa dagar. Kommer ihåg vad jag var sur när bensinpriset på 70- talet översteg en krona. Får miljöpartiet hålla på och bestämma över den rödgröna röran, har vi snart ett pris på 20 spänn. För övrigt har inte heller borgarna gjort något åt priserna trots vallöften.

Körde via Figeholm där vår vovve Bella mötte mig hemma hos Hanne Nielsen, nu var Bella nyklippt och så otroligt glad, samtidigt orolig att jag skulle lämna henne igen, hon avvek inte en meter från mig under tiden jag drack en kopp kaffe. Bella var trött och sov i bilen hela vägen hem. Hon hade umgåtts med ytterligare 14 yorkshireterrier under fyra dagar och det var nog i jobbigaste laget. Fick vanlig kritik för hennes pälsvård, det hade tagit sex timmar att få ordning på henne. Stackars Bella med en så slarvig husse. Nu har jag lovat bot och bättring.
Kom hem till Vimmerby vid åttatiden på kvällen efter ca 100 mil under dagen.
/J-O

20140412-001238.jpg

20140412-001821.jpg

20140412-001841.jpg